Traumaterapi, d.v.s. djupgående terapeutiska samtal, i kombination med regressionsterapi är en mycket effektiv terapi, som målmedvetet strävar till att nå kärnan till ett problem och få i gång den önskade förändringen.
Jag jobbar med en form av traumaterapi och regressionsterapi, som delvis utvecklats i Holland.
Traumaterapin och regressionsterapin utgår ifrån att problem ofta har sitt ursprung i traumatiska upplevelser, vilka ännu inte är (tillräckligt bra) avslutade. Med andra ord “unfinished business”. Dessa för klienten traumatiska upplevelserna har ofta hänt i barndomen, ibland senare i livet. Det förekommer också att traumatiska upplevelser kan härledas till något som kunde kallas “tidigare liv”.
De traumatiska upplevelserna kan uppspåras bland annat i det undermedvetna och på detta sätt erfaras på nytt för att nu äntligen avslutas. För det mesta är det en mycket befriande upplevelse. Klienten får också en värdefull insikt i hur en underliggande tematik manifesterar sig i problem, vilka ofta återkommer.
Vad är ett trauma?
Ett trauma* – en djupt ingripande händelse som (fortfarande) inte är avslutad – kan vara orsaken till att en person inte funktionerar bra. Ofta lär man sig att leva med dessa handikapp, man försöker acceptera de begränsingar de medför.
○ Jag har höjdskräck, men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag ser helt enkelt till att jag inte hamnar i situationer där jag känner av min skräck.
○ Jag vågar mig inte ut på dansgolvet om det finns mycket människor omkring mig som ser på. Alltså håller jag mig borta!
Dessvärre kan ett trauma ofta begränsa en persons liv i rätt hög grad.
○ Varför vågar jag inte tala inför en större publik, trots att mitt jobb förutsätter det?
○ Varför möter jag så ofta “fel sorts” människor?
○ Jag vill så gärna åka på semester, men jag vågar inte flyga.
○ Varför blir jag så aggressiv i sällskap av en viss sorts människor?
* trauma = kvarstående skada efter chock (Svenska Akademins ordlista)